hos hvilken han var skattmästare, erhållande derföre penningekistan till sköldemärke. Bestämda ättleden uppgår till herr Peder och hans tvenne söner, riksråden Jöns och Klas vid pass 1400. Af äldsta eller såkallade Swidjagrenen utmärkte sig amiralen Erik Fleming under Gustaf Wasa och riksmarsken Klas Fleming under Sigismund. Denna linea utdog med unga Johan Fleming år 1599. Nu lefvande Flemingarna härledas från den yngre eller så kallade Willnäs-grenen. Lars Fleming, ståthållare på Åbo, var gift med Anna Horn, syster till den tappre Karl Henriksson. Deras son, Klas Fleming, blef en ganska märkvärdig man. Han var född 1592, förlorade tidigt sin far, men fick genom modren en ganska vårdad uppfostran, först hemma, sedan vid utländska högskolor. Vid tjugu års ålder gick han som kornett ut i kriget under sitt syskonbarn, Ewert Horn. Då Gustaf Adolf åren 1614 och 1615 deltog i dessa fälttåg, lärde han känna och värdera Klas Fleming. Han utnämnde honom till sin kammarherre; straxt derefter till ryttmästare och redan 1619 till underamiral. Klas Flemings arbetsamhet, mod och vigtiga tjenster blifva framdeles hvar på sitt rum anförda.
Karl Knutson Gyllenhielm hade återkommit från sin fångenskap och blifvit först riksråd, sedan efter Göran Gyllenstiernas död riksamiral, då han såsom sådan i rådet intog plats bredvid Jakob De la Gardie, sin fordne kamrat, så i fängelse som fält. Gyllenhielm hade under den osunda fångenskapen ådragit sig en sjuklig kropp; men bibehöll likväl ett gladt och fryntligt lynne, varande derjemnte i hela sin vandel en föresyn af tro och ära samt forntidens enkla seder.
Erik Sparre efterlemnade sju söner. Den äldste Gustaf och den fjerde Sigismund stannade i Polen; de fem andra i Sverge, der tvenne af dem blefvo friherrar och trenne riksråd; alla kunniga och utmärkta, dock ingen på långt när som fadren. Dessutom blef af denna slägt serdeles ryktbar Hans Georg Sparre, svensk, men af okänd ättledning. Han tjente någon tid som öfverste-löjtnant vid
