Gustaf Adolf hade stundom icke ens för dagliga utgifter några riksdaler på fickan. Till betalande af obetydliga skräddareräkningar måste han gifva förskrifningar eller anvisningar på den blifvande kronouppbörden af smör, hö, spannmål o. s. v. Stundom blefvo icke ens dessa mottagna. Man tycktes tvifla, huruvida kronan någonsin skulle vilja eller kunna fullgöra sina förbindelser.
Sjutton år och fjorton dagar gammal var konung Gustaf Adolf, då han tillträdde denna regering.
TREDJE KAPITLET.
KRIGET MED DANMARK.
Kriget med Danmark var i många hänseenden den för riket mest tryckande bördan. Fienden, mägtig och väl anförd, hade redan inträngt uti landet, och utsigterna till hans fördrifvande voro mörka. Sverge behöfde och önskade fred, likaså den unga konungen. Vid sin kröning utelemnade han derföre den af fadren antagna titeln: De lappars och kajaners konung, hvilken till en del föranledt striden; och gjorde dessutom sin motsåndare billiga fredsförslag. De lemnades utan svar. Konung Kristian ville begagna det gynnande tillfället emot ett utblottadt rike och en oerfaren konung. Men kärleken till denna konung och detta rike och hatet till danskarna var så stort, att Sverges ständer villigt åtogo sig nya gerder. Konungen sjelf försålde bordsilfver och dyrbarheter, likaledes många enskilda personer, och lån upptogos inom och utom riket. För dessa medel samlades och bevärades något krigsfolk, med hvars hjelp det lyckades Gustaf Adolf att afvärja de mest hotande farorna.
