184
TRETTIONDEÅTTONDE KAPITLET.
DE TYSKA FÄLTHERRARNA.
Boucquoi, Dampier, Spinola m. fl., hvilka vid trettioåra krigets början förde högsta befälet, hade redan afgått under de tolf år, som förelupit före Gustaf Adolfs ankomst till Tyskland. Deras lärjungar och närmaste efterträdare voro de, som hufvudsakligen fingo att göra med svenskarna och derföre också med deras historia.
Först framträder då den ryktbare Tilly. Rätta namnet var Johan Tzerklas till Tilly, född 1560 uti Lüttich och af gammal adelig ätt. Redan från första barndomen visade han håg för krigiska yrken, men derjemnte ett stilla och blygsamt lynne. Kommande först såsom page uti bäjersk tjenst, ådrog han sig genom dessa egenskaper hoffolkets åtlöje och tillnamnet Den tyste bordsittaren. Furst Maximilian, deremot, började snart ana de utmärkta anlag, som lågo förborgade hos den anspråkslösa ynglingen. Denne längtade emedlertid från hofvets bordsittarelif till den verksammare fältlefnaden. Han tjenade först uti Nederland, sedan i Ungern, hvarest han innan kort uppsteg till öfverstelöjtnant, öfverste, slutligen general vid artilleriet; detta allt redan i kejsar Rudolfs tid. Sedermera antog han bäjersk tjent; och det var der, som han i synnerhet vann sina rikaste lagrar. Genom hans drift blefvo inom kort de bäjerska tropparna bäst rustade och öfvade nästan i hela Europa. I spetsen för desamma vann han seger på seger öfver grefven af Mansfeld, öfver hertigen af Braunschweig, öfver hvilken fiende som heldst; och det var förnämligast genom Tilly som slaget på Hvita berget fick en så lycklig utgång. Sådana förtjenster blefvo allmänt erkända. Maximilian af Bäjern hedrade honom med den mest förtroliga vänskap, och kejsaren nämnde honom 1623 till riksgrefve af Tilly. Han var också en i många afseenden stor och aktningsvärd man; uti strid både modig
