Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
196
WALLENSTEINS AFSÄTTNING.

det lägre folket utan af furstarna sjelfva. Rikets olyckliga ställning kan icke afhjelpas, skref erkebiskopen af Mainz, så framt ej rikets dictator blifver afsatt. Samma språk förde också de andra kurfurstarna, serdeles Maximilian af Bäjern; och Richelieu underblåste hemligen deras missnöje, i hopp att genom Wallensteins afsättning försvaga kejsarens magt. Detta var äfven en hemlig driffjeder hos de flesta katolska furstarna, hvilka befarade, att Ferdinand genom Wallensteins tillhjelp skulle upphäfva sig till deras envåldsherre. — Men äfven af verkeliga och välmenande vänner mottog kejsaren samma råd. Eders majestät, skrifver hans egen broder, kan icke föreställa sig huru folket far fram. Jag har väl också några år varit med uti krig, och vet, att det utan våldsamheter sällan aflöpa kan; men att blott för ro skull bryta sönder fönster, spisar och väggar, att afskära näsor och öron, martera, skända, mörda, — sådant bör dock af befälet kunna förekommas. Jag vet nog, det man söker intala eders majestät, att dessa beskyllningar äro ogrundade; men eders majestät må väl härutinnan sätta likaså mycken tro till mig, sin köttsliga broder, som till de herrar, hvilka späcka sina pungar med det arma folkets svett och blod. Jag kan nämna många officerare, som för kort tid sedan hade knappt kläderna på kroppen; men som nu skrapat tillhopa tre till fyrahundrade tusen gyllen uti klingande mynt. Missnöjet börjar växa till en hotande höjd, och jag har icke kunnat lugna mitt samvete, förr än jag inför eders kejserliga majestät sakens verkeliga förhållande framställt.

Uti början af Juni månad 1630 sammankallades en riksdag uti Regensburg. Här utbrast den mot Wallenstein länge samlade stormen, och alla fordrade enhälligt och högljudt den hatade fältherrens afsättning. Ferdinand sökte försvara honom och visade oförsigtigheten att afskeda en så bepröfvad, skicklig och tapper härförare, och att upplösa en segrande krigshär just vid samma tid som en ny fiende, konungen af Sverge, väntades till riket. Wallensteins åtskilliga anhängare utgåfvo från trycket