Gustaf Adolf. Men större var den våda som hotade protestantiska lärorna. I detta hänseende kunde man med temlig säkerhet vänta, att Frankrike och katolska furstarna, eljest kejsarens afundsmän, skulle räcka honom en hjelpsam hand, hvarefter föga hopp återstode för evangeliska bekännelsen: dess egna försvarare mindre att räkna på; England ännu till krafter och riktning outveckladt, dertill under en svag regering sönderfallande uti inre oroligheter; Holland med möda försvarande sig sjelft; Danmark, bragt till tystnad och overksamhet; Saxen och Brandenburg, med skenbar frihet, dock stående under kejsarens lyftade svärd; Sverge, aflägset, fattigt på medel och folk och sjelft behöfvande båda. Sådana voro utsigterna för Europas andeliga frihet, i sanning än mörkare än för den politiska. Det är fara värdt, skref Oxenstierna, att vi nödgas gå till själens och kroppens dubbla träldom.
Gustaf Adolf var född och uppfostrad i och till protestantiska lärornas försvar, hafvande från far till farfar ärft detta uppdrag. Det instämde med hans egen känsla, lifligt och varmt lågande för mensklighetens, ljusets och frihetens heliga sak. Det instämde med hans egen ställning, varande sjelf af en ny konungastam och af de nya lärorna lyftad på tronen. Det instämde med hans hjertas innersta öfvertygelse om dessa lärors sanning, om deras oumbärlighet för hvarje ytterligare utvecklande af stat och vettenskap. Också började han redan tidigt kasta oroliga blickar utåt Tyskland, kännande en dunkel aning om sin framtida kallelse.
Utom Sigismunds envishet och de deraf föranledda polska fälttågen hade likväl Gustaf Adolf icke så snart och måhända aldrig kommit att deltaga uti tyska kriget. Vändningspunkten för detta förhållande var omkring 1618. Danska och ryska krigen voro afslutade, och Gustaf Adolf sökte förlikning äfven med Polen, och det allvarligt. Svenska folket, uttröttadt af de nära sextioåriga fejderna, yttrade oförstäldt sin längtan efter lugn, och den kärlek, den välsignelse Gustaf Adolf skördat för de tvenne redan vunna friderna, lockade till den tredje. Sedan skulle han
