Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
207
GUSTAF ADOLFS AFRESA.

riksdagsbeslut, hvarigenom denna prinsessa försäkrades om tronföljden, och ständerna förnyade henne deras hyllningsed. Derpå följde förordningen om rikets styrelse under konungens frånvaro. Slutligen tog Gustaf Adolf sjelf till orda. Upplyftande dottern på armarna, anbefallde han henne åt ständernas kärlek och vård med så varma ordalag, att tårarna stego honom sjelf lika som hela församlingen i ögonen. Derpå lemnade han barnet ifrån sig och fortsatte talet, tackande undersåtarne för deras beredvillighet till de fordrade krigsgerderna, i synnerhet som han väl visste, att dessa icke utan stor svårighet erläggas kunde. Dock borde de alla tacka Gud, som nu i så många år förskonat deras egna gränsor från krigets härjningar och förlänat lycka till segrar och landvinning. Nu, fortfor han, nu går jag att begynna en vida svårare och vigtigare strid. Det sker icke af lättsinnighet, det Gud vare mitt vittne! ej heller för någon min enskilda fördel eller krigslystnad. Kejsaren har på mångfaldigt sätt tvungit mig till detta steg. Han har skymfat min person, hjelpt våra fiender, förföljt våra bunds- och trosförvandter, hvilka nu, tryckta under både andelig och verldslig träldom, sucka efter frälsning, och de skola med Guds hjelp icke sucka förgäfves.

Hvad mig beträffar, vet jag nogsamt hvad förestå kan. Jag har redan vid många tillfällen för Svea rike spillt mitt blod, lärer också för detsamma en gång mitt lif spilla; ty krukan går så länge efter vatten, tills hon ändtligen sönderslagen varder. Derföre, innan jag denna gången skiljes från fäderneslandet, vill jag med en innerlig bön anbefalla eder alla, Sverges innebyggare, närvarande, frånvarande, i Guds, den aldrahögstes beskydd, både till lif och själ, önskandes, att vi, när en gång stunden kommer, måtte uti oförgänglig glädje hvarandra möta.

Eder, i herrar af rikets råd, tillönskar jag förstånd och kraft att edert ämbete förestå till Guds ära, hans rena ords bibehållande samt fäderneslandets frid, enighet och välstånd. Måtte också eder enskildt den glädjen förunnas