försvunnit från hans oregerliga hopar. Det arma Pommern led otroligt under dessa härjande gäster.
Emedlertid hade redan der i trakten utbredt sig ett doft rykte om svenska konungens annalkande. Snart erhöllos bestämdare underrättelser genom besättningen i Stralsund, hvars emot de kejserliga vunna fördelar än mera lifvade de hemliga förhoppningarna. Från Rügen, Ysedom och Wollin kastades alla dagar längtande blickar utåt hafvet.
Så inträdde den 24 Juni 1630; det var midsommars-, och tillika årsdagen, då för hundrade år sedan Augsburgiska bekännelsen formligen till kejsaren aflemnades. En matt nordanvind fläktade mot kusten; men luften var qvalmig och het, och långsamt stigande moln bådade åska. Mot middagstiden sågs en rad af segel småningom höja sig ur vågorna. Det var svenska flottan. Den styrde förbi Arconas udde och vände sig mot inloppet till Stralsund. Men vid underrättelsen, att Lesslie redan intagit hela Rügen, vände konungen återigen kosan rakt fram emot Ysedom. Han kastade ankar icke långt från skansen Peenemünde, och började landstigningen under dofva slag af den just öfver nejden tågande åskan.
Åtföljd af Nils och Joakim Brahe, var Gustaf Adolf sjelf en af de första, som lemnade fartygen. Så snart han med sin fot vidrört tyska jorden, föll han på knä, och bad med hög stämma: Du Herre Gud, som råder öfver vindarne och hafvet, likasom öfver jorden och himmelen! Huru skall jag tillfyllest kunna prisa dig och ditt nådigt förlänade beskydd under denna vådeliga, men nu lyckligt tillryggalaggda färd? Jag tackar dig! Af hjertats innersta grund tackar jag dig! Du vet, att jag företagit detta tåg, icke till min utan din ära och din förtryckta kyrkas hjelp! Gif ock framdeles lycka att utföra detta ditt heliga verk, till den stund och det mål, som af dig bestämdt är. Konungen steg upp, och seende tårar i de kringstående herrarnes ögon, sade han: Gråter icke, utan bedjer Gud af hjertans grund! Flitigt bedit är halft segradt. Derpå fattade han en spade och utmätte lägret,
