Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
218
STETTINS ERÖFRING.

öfvergifver den rättvisa saken; dessutom, att jag sjelf har trettiotusen man landsatta i Pommern, tjugutusen hemma i Sverge, förutan flygande troppar i Preussen och annorstädes. Hertigen teg ännu. Den som icke är med mig, är emot mig! tillade konungen med hög och hotande röst. Nå i Guds namn då! utropade hertigen, och det begärda inträdet beviljades.

Skottarna besatte oförtöfvadt den närmaste porten, hvarpå Gustaf Adolf vid Bogislai sida åkte in i staden, der på slottet en präktig måltid väntade. Men knappt hade konungen af de första rätterna stillat sin hunger, förrän han stod upp, lemnade hertigen qvar vid det svigtande bordet och skyndade sjelf ut för att bese vallar och vaktplatser, hvilka besattes af svenskarna under Nils Brahes befäl. Att gå ned i staden blef soldaterna strängeligen förbudet, än mera all plundring. Tvenne knektar, som ur en borgares trädgård tagit litet frukt, blefvo på ögonblicket hängda, soldaterna till varnagel, innevånarne till tröst. Emedlertid inbröt skymningen. Hertigen hade på slottet låtit för konungens räkning tillreda flere rum; men denne betackade sig och tog i dess ställe nattläger ute på flottan. Då konungen, sade han, ligger på matrosbädd, måste också generalen vara nöjd med fodrad röck och soldaten med ren halmkärfva.

Staden Stettin måste i brandskatt betala 50,000 riksdaler och kringliggande landet lika mycket. Öfverste Damitz antog Gustaf Adolfs tjenst, likaså hela besättningen, hvilken af sina fanors färg erhöll namnet hvita regementet. Stadens fästningsverk voro svaga och förfallna. Gustaf Adolf lät sina soldater ofördröjligen företaga deras iståndsättande. Med otrolig ifver och drift fortgick arbetet under konungens ögon och ledning. Inom fyra dagar sågo stettinerboarna med förvåning sin stad förvandlad till en nästan ointaglig fästning. Under tiden hade Conti med hastadt tåg skyndat tillbaka. Han kom två dagar för sent. Gustaf Adolf lät, för att visa sin öfverlägsenhet, stadsportarna stå öppna både natt och dag. Conti lemnade honom i fred och drog sig nedåt Greiffenhagen och