sistnämnde land att öfvergifva Wallenstein och återvända till deras ärfda och lagliga öfverhet. Dessa rörelser utfördes under loppet af Augusti och September månader. I början af Oktober återvände konungen till Stralsund.
FYRATIONDEFJERDE KAPITLET.
FÖRSÅT MOT GUSTAF ADOLF.
Gustaf Adolfs personliga egenskaper väckte redan tidigt de skarpsyntare katolikernas farhågor, och man beslöt att med list undanrödja den fruktade fienden. I sådan afsigt och enligt öfverenskommelse med Conti gick en öfverste-löjtnant vid namn Quinti del Ponte öfver från de kejserliga till svenskarna, der han utan misstroende blef emottagen och anställd vid Didrik Falkenbergs regemente. Här fann han före sig en ryttmästare, Johan Baptista, äfven italienare och nyligen öfvergången till svenskarna. Likhet i lynne och öden alstrade snart förtrolighet och slutligen en gemensam öfverenskommelse att vid något lägligt tillfälle lönmörda konungen, eller ännu heldre att lemna honom fången i Contis händer. Man berättade efteråt, att Baptista till och med flera gånger varit i begrepp att utföra den förstnämnda illgerningen, men hvarje gång känt sig tillbakahållen genom en oförklarlig rörelse af fasa eller, enligt andra uppgifter, af fruktan att af konungens följeslagare blifva ertappad.
Det var i början af Augusti som konungen tillkännagaf sitt beslut att, som förut omtaladt är, vända sina vapen mot Vor-Pommern och bemägtiga sig fästningarna i detta landskap; bland andra också Demmin. I denna stad hade del Ponti sina sammanroffade skatter förvarade. Af fruktan att dessa skulle förloras på samma sätt, som de
