derpå släpptes skottarna in och straxt derefter jagades de kejserliga ut. Monroe förbättrade stadens fästningsverk och försvarade dem manligt mot de fiender, hvilka skyndat dit, lockade af ryktet och hoppet att få plundra den skeppsbrutna besättningen. Några dagar efteråt kommo på samma sätt och till samma ställe 400 tyskar, hvilka äfven blefvo af Monroe upptagna. Straxt derefter anlände också landvägen från Preussen öfverste Hepburn med gröna regementet, så att på detta sätt en ansenlig styrka blef inom kort tid uti Rügenwalde församlad. Då man för Gustaf Adolf berättade Monroes ovanliga äfventyr, utbrast han med liflig rörelse: Man kan ju med allt skäl hoppas framgång, när himmelen med så märkeliga, ja nästan underbara händelser gifver sitt bifall tillkänna.
FYRATIONDESJUNDE KAPITLET.
TRÄFFNINGARNA I HINTER-POMMERN.
De i Rügenwalde sålunda församlade svenskarna rensa Hinter-Pommern från kejserliga troppar, och snart var Colberg den enda stad, som dessa sednare derstädes innehade. Men redan då för tiden, likasom sedermera, ansågs denna stad som en bland de starkaste i tyska riket, hvarföre Conti var högst angelägen om dess bibehållande. Besättningen utgjordes af 1700 man till fot, rytteriet obetydligt. Äfven svenska belägringstropparna under Kniephausen voro i början föga talrika, emedan konungen ville endast stänga, icke belägra släden. Conti afsände något rytteri för att undsätta fästningen, men Horn, underrättad derom, dref dem tillbaka, hvarefter Kniephausen genom Monroe, Hepburn och några andra örstärktes till 12,000 man. Conti sände en ny
