FYRATIONDEÅTTONDE KAPITLET.
UNDERHANDLINGAR OM VINTERQVARTER.
Emedlertid nalkades vintern med stora steg, och förebådades redan under Oktober månad af en i dessa trakter alldeles utomordentlig köld. Contis krigshär bestod till en betydlig del af italienare, hvilka naturligtvis voro ömtåliga för sådan väderlek. De öfriga, bortskämda af öfverflöd och vällefnad, hvarken ville eller voro vana att underkasta sig mödorna af ett vinterkrig. De hade väl hört, att Gustaf Adolf ämnade anställa ett dylikt, men ville sjelfva till hvad pris som heldst söka detsamma undvika. De begärde i sådan afsigt ett sammanträde med svenska befälet, hvilket beviljades. Halfvägs mellan Stettin och Gartz möttes några svenska och österrikiska höfdingar. Dessa sistnämnde hade först anländt till stället och låtit tillreda en präktig måltid. De sednare kommande svenskarna blefvo med all höflighet och yttre vänskap mottagna och man satte sig straxt till bordet. Efter ett kraftigt drickande tog ändteligen öfverste Cratz bland de kejserliga till orda. Det är nogsamt kändt, sade han, att österrikiska hären är tillräckligt försedd både med folk och förnödenheter; likaså att den icke fruktar hvilken fiende som heldst. Men nu tillstundar vintern, då det höfves att tänka på goda qvarter; ty det är för en soldat föga ärorikt att kämpa mot snö och is i stället för beväpnade fiender. Vi önska derföre att med eder komma öfverens om ett stillestånd för vintermånaderna, i hopp, att kejsaren och konungen under tiden bilägga sina tvister. I motsatt händelse skola vi vid första vårdag återigen träffas. Den äldsta bland svenska herrarne svarade: Emedan vi icke kände föremålet för denna sammankomst, hafva vi icke kunnat deröfver inhämta vår konungs föreskrift. Jag tror mig emedlertid kunna med tämlig visshet försäkra, att han icke för vinterns skull ämnar ingå något
