socknarna blifvit förhärjade. Rantzow tillfogade landet en skada, som ej på många år kunde godtgöras. Man fruktade hvarje dag hans besök uti Östergötland, och minnet af Daniel Rantzows härjningar under Erik den fjortondes tid ökade förskräckelsen. Men i högsta nöden kom också hjelpen. Redan förut hade Gustaf Adolf förordnat Peder Hammarsköld och några andra tappra herrar till anförare för de bondeskaror, som på skogarna sammanrotat sig mot fienden. När han nu dertill anlände i egen person och med ordentliga troppar, måste Rantzow draga sig tillbaka. Han förföljdes på det häftigaste dels af krigsfolket, dels af bönderna. I många små skärmytslingar ledo danskarna ständiga förluster, och Ripperda skog, Juteliden, Innevåldsbro, Hägelåkra gärde m. fl. st. bibehålla ännu hos landsfolket minnet af de fordna striderna. På återtåget förlorade Rantzow 1500 man.
Medan Gustaf Adolf sålunda var sysselsatt vid östra gränsen, hade konung Kristian från den vestra framträngt till Jönköping. Men här mötte underrättelsen om Rantzows återtåg, samt att Gustaf Adolf var i fullt anryckande. Kristian ansåg derföre hufvudändamålet alldeles förfeladt och tågade tillbaka till danska gränsen, redan förr än han kunde hinnas af de förföljande svenskarna.
Peder Mikelsson Hammarsköld. Uti Hammarsebo by af Målilla socken i Småland föddes af fattiga föräldrar den sedan så ryktbare Peder Mikelsson.[1] I barndomen förtjente han sitt lifsuppehälle genom att vakta boskap åt förmögnare hemmansbrukare, men fick vid något tillfälle en så obillig husbonde, att Peder icke längre kunde stanna qvar i hans bröd. Han flydde till Kalmar och kom som trosspojke, sedan som ryttare, uti konung Sigismunds tjenst. Här utmärkte han sig snart genom raskhet och pålitlighet, uppsteg till lägre befäl, och blef känd både hos vän och fiende, så väl för tapperhet som
- ↑ Efter andra underrättelser var han son af ståthållaren Mikel på Kalmar. Se Riddarhus. Geneal.
