dessutom så van vid seger, att han under långvariga krig nästan aldrig något annat erfarit hafver. Men ju ärorikare fiende, desto rikare ära att honom besegra; och att genom ett enda slag på oss öfverflytta alla hans förut vunna lagrar. Dermed följa också alla hans eröfringar och byten, tagna under så många lyckliga fälttåg. Jag vet, att i och edra soldater ofta skämtande sägen: att man i min tjenst visserligen kan blifva salig, men icke rik; och så har det varit, ty uti ödelaggda länder och bland betryckta bundsförvandter hade det varit orätt att tänka på samlandet af rikedom. Men nu skåden i framför eder först ett läger, fyldt med dyrbara byten, och sedan en riktande bana genom katolikernas prunkande städer och ymniga land. Allt detta vinnes genom en enda seger: och denna seger kan och skall vinnas, jag hoppas det med Guds hjelp. Vår fiende är oss icke okänd. Många bland dessa troppar hafva förut vid Gartz, Demmin, Frankfurt och Werben pröfvat våra svärd, och vi veta, att man kan komma till rätta med dem, ehuru spotska de ställa sig. Jag är fulleligen öfvertygad, att i, som redlige svenskar, uppfyllen eder pligt. Saxarne, hoppas jag, skola väl också med mannamod försvara sitt fädernesland, hvars välfärd det först och främst gäller. Men mer än på härar och bundsförvandter tröstar jag på rättvisan af vår heliga sak. Ty vi strida icke blott för menniskor och menskliga ting; utan för Guds ära och för den sanna evangeliska tron, hvilken de påfviske hårdt förtryckt, ja nästan utrotat. Den allgode Gud, som så underbarligen fört oss öfver strömmar och haf, genom fästen och fiender, han skall också förläna kraft och seger öfver denna mägtiga motståndare. Tänken på det arma Pasewalks öde, jemnt i dag ett år sedan! Tänken på Magdeburg, hvars blodiga och rykande grushögar kräfva hämnd. Tänken på de många tusende der och annorstädes oskyldigt mördade menniskor, hvilkas blod från jorden ropar ack! och ve! öfver tyrannerna. Ja, tviflen icke derpå, Guds rättvisa hand skall straffa deras afskyvärda mordbragder, grofva laster och ohyggliga brott! Derföre
Sida:Gustaf II Adolf.djvu/299
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
291
GUSTAF ADOLFS FÖRBUND MED JOHAN GEORG.