låtom oss med friskt mod gripa dem an! Gud är med oss! Jag känner det i mitt hjerta. Gud med oss. Dessa ord vare vår lösen, vårt fältrop, och med Guds hjelp, skall också segren blifva vår. Efter vexlade trofasta handslag gingo höfdingarna hvar och en till sin anvista plats. Konungen begagnade icke något tält, utan satte sig i en vagn öfver natten. Horn, Banér och Teuffel utgjorde hans sällskap.
SEXTIONDETREDJE KAPITLET.
FÖRBEREDELSER TILL SLAGET.
Straxt efter föreningen med svenskarna hade Johan Georg affärdat ett bud med befallning att försvara Leipzig, tills de förenade härarna hunne till undsättning. Budbäraren föll i Tillys händer, hvilken derigenom fick underrättelse om härarnas både förening och antågande: hvilken sednare omständighet af utsända spejare från alla håll bekräftades. Tilly stod på norra sidan om Leipzig uti ett ganska väl förskansadt läger mellan byarna Entriz och Mökern. Fråga uppstod, antingen han der sammastädes borde afbida den angripande fienden eller gå honom på öppna fältet till mötes. För att öfverlägga härom sammankallades de förnämsta höfdingarna fram emot morgonen den 7 Sept. uti ett af de få husen, som händelsevis stodo qvar efter Leipzigs afbrända förstäder. En utmärkt klokhet och försigtighet var egentligen den starka sidan af Tillys krigareförmåga, och den hvarpå han sjelf satte största värde. En fältherre, sade han, bör icke gå längre ut i vattnet, än han ser botten. Han yrkade äfven nu, att man borde gå försvarsvis till väga och hålla sig inom det befästade lägret; man innehade der en fördelaktig ställning,
