skärmytsling mellan saxare och kroater, hvarvid de förstnämnde genast började vackla. Tilly såg, att den afgörande striden ej mer kunde undvikas, och ville derföre icke längre lemna flyglarna ensamma uti elden. Han tågade fram med sina sexton stora tertier. Men ju mera de nalkades svenska bröstet, desto mera förhärjande blef också den eld, hvarmed de emottogos. Torstensson hade allt i förträfflig ordning. Läderkanonerna sköto skott på skott med en för de kejserliga förvånande skyndsamhet; de större kartogerna i förhållande derefter. Bakom dessa hotande eldgap väntade de väl kända blå, gula och svenska brigaderna. Tilly vågade icke det vådeliga anfallet, utan drog sig åt höger mot Horn och saxarna. Den ännu tappert kämpande Pappenheim blef härigenom lemnad ensam och öfvergifven. Orsaken gissas olika; dels Tillys afund, dels en hemlig benägenhet att i det längsta undvika striden med den fruktade Gustaf Adolf; dels och troligast hoppet att snart förjaga saxarna och sedan så mycket lättare öfverväldiga de ensamma svenskarna.
Det tycktes i början som denna plan skulle gå i fullbordan. Tilly och Fürstenberg angrepo den saxiska hären med förenade hopar, Cronberg och Schönburg i spetsen. De frambröto oemotståndligt. Vid Schönburgs anfall kastade sig saxiska hästgardet genast och först på flykten. Cronberg störtade mot ett annat regemente, nedsköt med egen hand öfversten, och jagade med sina oöfvervinnerliga bussar hela ryttarehopen på flykten. Saxiska fotgardet och Arnheims folk voro de enda, som gjorde motstånd; med de öfriga saxarna gick det efter Tillys spådom: de flögo undan som agnar utefter fältet; dock i flykten plundrande både egen och svenskarnas tross. Bland de främsta flyende var kurfursten sjelf, hvilken ansåg slaget ohjelpligen förloradt. Först i Eulenburg, två mil derifrån, vågade han stanna och uppfriska sig med en mugg öl, under afvaktan af ytterligare underrättelser från slagfältet.
Då flere af de kejserliga regementerna började dels plundra trossen, dels jaga saxarna, lät Tilly strängeligen befalla dem att skynda tillbaka till striden. Låtom
