Mainz. Erkebiskopen begaf sig väl i egen person från den hotade staden; men lemnade till dess försvar två tusen man under spanioren De Sylva. Han hade förut frågat om denna styrka kunde vara tillräcklig. Det höres på frågan, svarade spanioren, att eders durchlauchtighet är en andelig man och ingen krigare. Med dessa tvåtusen man åtager jag mig att försvara staden, om det också vore mot tre konungar af Sverge. Konung Gustaf Adolf af Sverge ryckte fram och efter tre dagar måste De Sylva öfverlemna staden i hans våld.
Konungen firade det högtidliga intåget d. 9 Dec. på sin 37 födelsedag. Bytet var ansenligt; 80 kanoner, 600 centner krut, och 70,000 R:dr uti brandskatt. — Svenskarna hade vid eröfringen lidit föga förlust; utom att Axel Lillie förlorade sitt ena ben. Efter vanan blottställde sig Gustaf Adolf lika med den ringaste soldat. En kanonkula borttog hans vid sidan stående hofsven. Holländska sändebudet, som händelsevis var på stället, erinrade konungen om nödvändigheten att vara mera aktsam om sitt eget dyrbara lif. Han behöfde endast uppgöra planen och kunde sedan lemna utförandet åt sina höfdingar — Min herr ambassadör, svarade konungen, man eröfrar inga städer genom att rita cirklar på sitt kammarbord. Är skolmästaren borta, så lägga skolgossarna också bort boken[1].
Efter eröfringen af Mainz utskickades flere ströftroppar åt Elsas och Pfalz. Sjelfva hufvudstyrkan ställdes uti ett förskansadt läger mellan Mainz och Rhenfloden, icke olika ställningen vid Werben. På södra sidan om Mains’ och Rhens förening uppfördes en ny fästning, ämnad till stadens och erkebiskopens bevakande. Den kallades Gustafsborg, men af soldaterna prestpinan. Efter dessa bragder förlade konungen sina troppar i vinterqvarter; och valde dertill för egen person den nyss eröfrade staden Frankfurt am Main.
- ↑ Dessa händelser anföres af somliga under den sednare inträffade belägringen för Kreutznach.
