minnen af eder kärlek. Dock kunnen i icke gifva eller lofva mig något bättre än trohet mot vår rättvisa sak, ståndaktighet uti vår heliga lära. Låten eder derifrån icke vändas; hvarken af hotelser eller löften, fåfänga eller vällust, eller någon af de lidelser, dem menskliga naturen underkastad är. I hafven skänkt mig bilder af himmelen och jorden; må jorden med dess rikedomar och härlighet icke locka oss från himmelens ännu härligare gåfvor.
Gud hafver satt eder, gode herrar, till styresmän öfver denna stad, hvars like i rikedom och storlek jag näppeligen skådat hafver. Edert kall är vigtigt och många tusende menniskors väl och ve ligger i eder hand. Från väl förtjenta förfäder hafven i ärft denna deras värdighet och som jag hoppas äfven deras tänkesätt, så att i ären både goda patricier och goda patrioter, och en gång inför Guds högste domstol edert vigtiga kall försvara kunnen.
Underbart har Gud hittills midt ibland faror och förstörelser skyddat och uppehållit eder stad. Underbart har han också till eder räddning skickat mig åt dessa trakter, då jag förr skulle väntat mig att få se den yttersta dagen än att komma till eder stad. Men derjemnte har han också i det öde, som öfvergått många andra edra trosförvandter, ställt eder för ögonen efterdömen af sin vrede, sitt straff, eder till varning, till väckelse.
Icke alla dagar skall Gud sända eder en sådan predikant, som i dag, den der icke endast kan trösta med orden utan ock hjelpa med gerningarna. Derföre hören och besinnen mina ord. Långt från min kalla men lugna fosterbygd har jag kommit hit till edra oroliga länder, och det för eder skull och för vår gemensamma heliga lära. Jag har för densamma uppoffrat mitt eget lugn, mina fattiga undersåtares tillgångar, deras blod, deras lif; ja mitt eget, derest Guds nådige vilje så skulle fordra. Så mycket på mig beror, skall jag med Guds hjelp strida, lida och umgälla. Men så besvär jag ock eder, vid Guds barmhertighet, gören hvad eder tillkommer vid
