förehades på något afstånd från floden för att icke i förtid väcka fiendens uppmärksamhet.
När alla tillredelserna voro färdiga, förde Gustaf Adolf hela sin här till det bestämda stället; och noga följande alla hans rörelser, infann sig också Tilly på den motstående sidan. Längs ned vid floden bakom sandbanken var bäjerska stranden, med undantag af en smal landtunga, ganska djup och träskig, så att vandraren nedsjönk till knäet. Längre bort höjde den sig småningom. I denna sluttning uppkastade Tilly först en lång graf, fylld med musketerare; bakom densamma och högre upp förlades artilleriet; uti en tät skog, öfverst på höjden, stod hela bäjerska krigshären.
Midt emot elden från alla dessa förskansningar ryckte svenskarna fram, derunder dock något skyddade af den på deras sida högra stranden. Utefter böjningen af floden uppkastades fyra batterier med tillsammans sjuttiotvå kanoner, och emellan dem förlades musketerare uti löpgrafvar längs hela stranden. Från dessa verk började snart en så förödande korseld öfver den gent emot liggande halfön, att ingen enda bäjrare vågade derstädes visa sig. Detta allt blef färdigt den 3 April, och straxt derpå börjades arbetet med bryggan. För att så länge som möjligt dölja sitt förehafvande, lät konungen till stranden sammanföra och antända en myckenhet rå ved, beck och vattendränkt halm, hvars tjocka rök jemnte kanoneldens insvepte stället uti ett nästan ogenomträngligt mörker. Detta oaktadt upptäckte Tilly snart hvad som förehades och riktade sina stycken ditåt; men förutnämnde sandbank och bryggans af Gustaf Adolf väl beräknade låghet hindrade kulorna att göra någon skada. Tilly anlade derföre på sidorna närmare floden tvenne batterier för att derifrån kunna komma åt den under verket varande bryggan; och arbetade dessutom på fullkomnandet af sina öfriga förskansningar, för att med så mycket mera visshet kunna tillbakadrifva den öfvergångna fienden. Så förgick hela den följande dagen.
Ändteligen den femte April blef bryggan färdig.
