högtidlig måltid, och om aftonen en präktig bal, dit stadens skönaste fruntimmer voro kallade. Under dessa och dylika lustbarheter förgingo flere dagar. Gustaf Adolfs lätta och älskvärda umgängessätt tillvann honom allas hjertan, i synnerhet fruntimmernas. Man bevarar ännu vid Drottningholm en utmärkt dyrbar krage, som en skön Augsburgerfröken honom förärade, till minne af den befriade staden och af dess tacksamma innevånare.
SJUTTIONDEFJERDE KAPITLET.
GUSTAF ADOLFS ERÖFRINGS-PLANER.
Det var vid denna tiden, som man började mer och mer tala om de ärelystna planer, af hvilka man tyckte sig finna spår uti Gustaf Adolfs uppförande. Vi vilja derföre vid detta tillfälle på en gång anföra, hvad samtid och efterverld kunnat derom utforska eller gissa.
Försöket att blifva konung uti Polen är det första, som i detta hänseende väckt uppmärksamhet. Denna plan förbereddes länge, anledningen gifven af konung Sigismund sjelf och af dess hot. Denna konungs förvända styrelse spridde nemligen öfver hela landet missnöje med honom sjelf och ovilja för hans ätt. Denna sednare känsla ökades också genom slägtens inre oenighet. Drottning Constantia sökte nemligen bilda ett parti, som vid Sigismunds död skulle på thronen uppsatta hennes egen son, Johan Kasimir, med förbigående af den äldre, Uladislaus, hvilken likväl var hennes både stjuf- och systerson. Sigismund sjelf gjorde hvarken till eller från; men katolska presterskapet deremot understödde förslaget, emedan Johan Kasimir ansågs vara deras bekännelse ifrigt tillgifven, då man deremot om Uladislaus hviskade motsatsen. Man berättade
