Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
356
GUSTAF ADOLFS ERÖFRINGS-PLANER.

mellan sin dotter och den unga kurprinsen. Kanhända, sade han, faller jag förr eller sednare för en fiendtlig kula. I sådan händelse kan kurprinsen efter mig blifva konung i Sverge och tillika den mägtigaste furste i norden. Med konungens växande lycka växte också kurfurstens benägenhet för förbindelsen och Gustaf Adolf sjelf arbetade med allvar på dess knytande, samt uppgaf dertill åtskilliga förslager. Han tänkte den ena gången att göra unga Fredrik Wilhelm till kurfurste i Mainz och hertig öfver Franken; en annan gång til konung i Polen. Som ett i alla händelser oeftergifligt vilkor fordrades dock, att den unga fursten skulle uppfostras i Sverge, samt i lutherska läran. Detta sednare vilkor förorsakade svårigheter hos kurfursten och hans rådgifvare, hvilka voro lika ifriga reformerta, som Gustaf Adolf lutheran. Möten föreslogos och betänkanden uppsattes och besvarades, till dess konungens död afbröt hela underhandlingen.

I fall Gustaf Adolf hade i dessa ämnen fattat någon bestämd plan, så var visserligen Axel Oxenstierna den ende, som derom ägde närmare kännedom. Han yttrade också sedermera vid flere tillfällen, det konungen åsyftat, att af Sverge bilda ett stort nordiskt rike, omfattande stränderna af Östersjön ända till Jutland; och utgörande en stark protestantisk motvigt mot katolikerna i söder. Man vet också, att konungen flere gånger yttrat, det svenskarna hade ett välja mellan tvenne olika banor. Den ena var att inom sina vågor och berg lefva nöjda med sina alster och boningar. Det andra åter att såsom en bland Europas första magter beherrska Östersjö-stränderna rundt omkring. Att detta sednare var Gustaf Adolfs afsigt, derom är man tämligen allmänt ense, och det visar sig ännu tydligare af ett hans bref till Axel Oxenstierna, skrifvet i början af året 1632 och innehållande en slags föreskrift vid underhandlingarna om brandenburgska giftermålet. Oxenstierna skulle nemligen ställa vilkoren så, att, derest Gustaf Adolf icke erhölle flere afkomlingar, skulle Fredrik Wilhelm och Kristina tillsammans ärfva Sverge,