Brandenburg och de länder, som i Tyskland kunde vinnas, allt förenadt uti en enda rikskropp, dock hvarje stat med sina egna lagar. Finge åter Gustaf Adolf en prins, skulle Kristina och de barn, som derefter födas kunde, de tyska orterna under Sverges höghet styra, likasom de spanska infantinnorna gjorde i Nederland. Dock vid förlust af all slags arfsrättighet fordrades, att furstarna skulle uppfostras i Sverge och i lutherska läran[1]. Tro och fosterland voro för Gustaf Adolf allt i alla.
Man har tadlat, att Gustaf Adolf ämnade sålunda för egen räkning behålla en del af Tyskland; och man vill framställa det såsom ett bevis, att eröfringslystnad och egennytta var grunden till hans företag. Saken kan dock betraktas från en helt annan sida. Gustaf Adolf slösade Sverges skatter och blod för Tysklands väl, och var sålunda både berättigad och skyldig att förskaffa sitt eget folk fördelar, svarande mot dessa uppoffringar; heldst hans förslag vid närmare pröfning äfven var beräknadt på Tysklands bästa. Ganska riktig var nemligen Gustaf Adolfs ofta upprepade anmärkning, att fred vore fåfäng, innan man hunnit upprätta en magt, nog stark att kunna hålla stången mot Österrike. Eljest skulle snart de tyska småstaterna återfalla i oreda och vanmagt, värnlösa rof för en ny österrikisk eller måhända fremmande inkräktare. Dessa förutsägelser, huru hafva de icke blifvit besannade af Tysklands ömkansvärda historia den närmaste tiden efter Westfaliska freden, då både land och folk blefvo fransmännens rof, och Europas åtlöje, och sjelfva den store kurfursten med sina utmärkta personliga egenskaper kunde rädda föga mer än sin personliga ära? Det är förvånande och tillika lärorikt att betrakta, huru i detta hänseende Gustaf Adolfs genomträngande blick insåg den närvarande och förutsåg den kommande tidens fordringar, så att verldshistorien blifvit likasom fullbordan af den svenska konungens profetiska planer. Gustaf Adolf ämnade i Nord-Tyskland bilda ett protestantiskt välde med Brandenburg till
- ↑ Falkenb. Copia af ett bref från Gustaf Adolf, utan dato.
