undandrog sig att komma till Wallensteins hjelp utanför Nürnberg. Äfven denna gången hade han genom hemliga underhandlingar uti Wien, München och Madrid sökt tillstånd att uti Neder-Saxen få upprätta och anföra en egen och alldeles oberoende krigshär. Endast fruktan för Wallensteins misshag hade hindrat hofven att meddela den begärda tillåtelsen, och endast på samma Wallensteins uttryckliga befallning, för säkerhet skull utfärdad äfven till underlydande officerare, hade Pappenheim kunnat förmås till nyss verkställda förening. Han sökte så snart som möjligt blifva ledig igen, och ställde så till, att krigsrådet föreslog, det han borde återvända till Neder-Saxen, för att derifrån bispringa det belägrade Köln. Emedlertid kom underrättelse, att Gustaf Adolf för köldens skull dragit sina troppar in i staden, hvilket ansågs såsom ett tecken, att han ämnade gå i vinterqvarter. Wallenstein biföll derföre det gjorda förslaget, och Pappenheim afskickades med vid pass 12,000 man på vägen åt Halle. Denna stad med slott skulle från svenskarna intagas, de medförde tropparna derstädes i vinterqvarter förläggas, Pappenheim sjelf, endast åtföljd af två regementer kroater, fortsätta tåget åt Neder-Saxen samt i förening med dervarande styrka hasta Köln till hjelp. Wallenstein med hela sin krigshär ledsagade honom till Lützen, ämnande sig sedan till Leipzig, måhända för att der taga vinterqvarter. Uti Weissenfels qvarlemnades några hundrade man för att med vaksamt öga följa konungens rörelser, och man öfverenskom, att, i händelse svenskarna på någondera sidan visade sig, med tre kanonskott gifva de andra tropparna underrättelse derom.
Det var den 4 Nov. som Wallenstein och Pappenheim tågade från Weissenfels, och redan samma dag blef Gustaf Adolf derom underrättad. Han beslöt att genast bryta upp, för att om möjligt öfver Pegau förena sig med hertigen af Lüneburg, och den 5 Nov. redan ett par timmar före dagningen lemnade han Naumburg. Colloredo, som förde befälet uti Weisenfels, lät vid underrättelsen om svenskarnas rörelse aflossa de trenne öfverenskomna