det han vid en befordran blifvit förbigången. Gustaf Adolf mottog öfverlöparen, oaktadt Oxenstiernas varningar; ty redan då var hertigen känd som en föga pålitlig herre. Efter konungens död gissade eller försäkrade man, att missförståndet med Wallenstein endast varit låtsadt; att det var hertigen som uti trängseln och oredan sköt konungen genom ryggen och sedan tillsammans med sin betjent fullbordade mordet; att hertigen enligt öfverenskommelse med de kejserliga bar en grön fältbindel, såsom hemligt tecken att lemnas oantastad; och att han sedan midt under slaget öfvergick till Wallenstein, medförande tidningen om illbragdens verkställighet m. m. Sådant var ryktet. Svenska soldaterna, öfvertygade om dess sanning, hatade hertigen värre än döden; och flere häfdatecknare hafva följt denna allmänna sägen. Verkliga förhållandet var emedlertid följande: att nemligen hela svenska hären hade likasom hertigen grön fältbindel, de kejserliga deremot röd; att hertigen ännu flere veckor efter slaget dröjde qvar i svenska tjensten, hvilken han endast för att undgå soldaternas ovilja lemnade, då han öfvergick ingalunda till Österrike, utan till Saxen. Man kan ej heller upptäcka det ringaste spår af honom tilldelad belöning, hvarken i befordran eller penningar. Sedermera förde han underhandlingarne mellan Johan Georg och Wallenstein, var invecklad uti denne sednares sammansvärjning och blef fängslad och förd till Wien, hvarest han afsvor lutherska bekännelsen och anställdes vid krigshären. Uti en träffning mot svenskarna blef han dödligen sårad, fången, och af Torstensson med möda skyddad mot soldaterna, hvilka ville hämnas konungens död på den förmenta mördaren. De rop af smärta, som dödsplågorna aftvingade honom, uttyddes, än som utbrott af det vaknande samvetet, än som en fullkomlig bekännelse om den föröfvade illbragden, och så har hans minne, med fläcken af denna misstanke, gått till efterverlden.
Enligt en annan sägen var det Richelieu, som, afundsjuk på konungens framsteg, lejt mördaren; detta dock utan alla bevis. Någon tysk äfventyrare sålde emedlertid
