45
annat, som man ju alltid plägar säga till sjuka, och hon pladdrade en mängd till svar utan att veta, hvad hon sade. Utan en aning om sina ord rabblade hon upp långa ramsor, tills han med den grofva stämman, hvem det nu var, uttråkad vände sig bort och tystnade. Då samtalade hon med kavaljererna på »The Eagles» däck och flirtade med unge Hooker för nöjet att få se m:r Strickland bita sig i underläppen, så att skinnet blef krit hvitt. Nästa sekund spelade hon tennis där hemma på Manoor Castle och befallde den långe tyske militärattachéen med sin löjligt strama hållning att gå efter ett glas isvatten; man blir alltid så varm och törstig efter ett par partier. Sedan var det balen hos gamla mrs Gerald, och sedan … hvad var det sedan? Å, att hon var så märkvärdigt törstig och att ingen gaf henne något att dricka!
Och båten dref vidare med tvänne varelser, af hvilka den ena i yrsel skrattade och grät om hvartannat, och den andre satt framåtlutad med hufvudet mot knäna och sökte foga ihop lösryckta meningar af något, som han inbillade sig vara en bön, till ett enda »Fader vår» för att, medan han ännu ägde litet sans kvar, icke alldeles oberedd taga det korta, oundvikliga steget mellan lif och död.
