en person som dömdes att tre gånger neddoppas i vatten, därför att han ej böjt det ena knät. Ordningsmännen (Saakörs Fogder) äro i regeln två, en vid hvardera notarmen; det är deras uppgift att anteckna dylika försyndelser, åtala de skyldiga, draga dem inför rätta och tillse att den dom de få går i verkställighet. Stöld anses som ett synnerligen skamligt och straffvärdt brott. Den som därom öfverbevisas har intet hopp att undslippa att bli nedkastad under isen. Landtfolket är nämligen fullt och fast öfvertygadt om, att fisken försvinner, om en stöld lämnas ostraffad. Så säger Hesiodus:
»Ofta har händt att för en mans brott hela folket fått böta».
Inför rätta dras äfven svärjare, bråkmakare, liknöjda och själfsvåldiga, och alltefter brottens beskaffenhet äro olika straff fastställda. Frånvaro under en dag straffas på somliga håll med en liten penningbot, på andra håll får den frånvarande böta en kaka bröd. Det lämpligaste straffet för denna förseelse anser jag dem ha funnit, som låta deras andelar, som hela dagen äro frånvarande, fördelas på de öfriga. Dock medgifves hvarje samhällsmedlem, som därom anhåller, en dags urlof. Penningböterna förvaras af ordningsmännen.
Nu bör jag redogöra för, hvilka de olika utlottade andelarna äro. En tillkommer vattenägaren eller fiskeägaren, äfven om han hvarken bidragit till noten eller med arbete. En annan dem som anskaffat notkilen. En tredje dem som tillhandahåller draglinorna. I fjärde rummet komma alla deras andelar som skaffat någon del af näten. I femte rummet köpta andelar, hvilka tillkomma på det sätt, att personer, som hvarken ha fiskevatten, nät eller prestera arbete, mot en erlagd penningsumma få en andel. I sjätte rummet arbetarandelar, hvilka tillkomma dem, som hvarken ha andel i nät eller fiske men prestera arbete. I sista rummet kommer en andel åt socknens kyrkoherde, hvilken andel liksom utgör en del af tionden. För alla dessas rättigheter skola vi lämna en särskild redogörelse, sedan vi meddelat hvad som för hvar dag göres under fisket.
När fördelningen af fångsten och tacksägelsen är slut, förhandlar konungen om vissa samhälleliga angelägenheter med samtliga medlemmar, om andra med några af styresmännen särskildt. Man öfverlägger om, hvart noten följande dag bör föras, om den bör upp-
14—140275. Fataburen 1914.
