Sida:Gustaf Rosenhanes Respublica glacialis Ett stycke svensk etnografi från vår stormaktstid – Fataburen Kulturhistorisk tidskrift.djvu/21

Den här sidan har korrekturlästs
213
GUSTAF ROSENHANES RESPUBLICA GLACIALIS.

Det är nog icke en slump att det just är i Södermanland det fiske med vinternot försiggår som ofvan skildrats. Detta beror säkerligen icke endast på att Södermanland ägde en son med Gustaf Rosenhanes intressen och förmåga. Vinternotfisket synes redan långt upp i medeltiden ha bedrifvits i stort just i detta landskap, och af våra fornsvenska landskapslagar är det Södermannalagen ensam som omnämner det och ger bestämmelser som röra detta fiske. I Sdm. L. Byggn.-balk. fl. 20 heter det bl. a.: »Draga män vinternot i annans fiskevatten och tagas å bar gärning, böte hela notlaget tre marker. Varda de ej gripna på bar gärning, må de värja sig med tolf mans ed. Åberopa de löfte eller arrende, må de vara saklöse. — — — § 1 Rider någon ner sig i notvak, vare sig i den vak där noten drages upp eller i den där den släppes ned, går man eller häst förlorad och vaken är utmärkt (med ruska), vare saken ogild, men är vaken ej ruskad, må i bot för mannen betalas sju marker, för passgångare tolf öre, för springare en mark, för sto sex öre. — — — § 2 Nu vilja män, som själfva äro fiskevattensägare, iordningställa en not (och bilda ett notlag), men andra af ägarna till fiskevattnet vilja icke. Ha dessa på lagenligt sätt inför socknemännen uppmanats att deltaga, då ha de som vilja bilda notlag bevisningsrätt och kunna saklöst taga andra med i notlaget, därest fiskevattnet är oskiftadt. Vill en skifta och en annan icke, då hafve den vitsord som vill skifta. Den som bildar notlag utan att på laga sätt underrätta öfriga vattenrättsägare, han böte tre marker till treskifte. Sedan noten sammansatts med bifall af vattenrättsägarna själfva, då skall den som söndersliter den (genom att bryta sig ut ur laget och taga sin del af redskapen) böta tre marker.»

Det framgår tydligt, att vinternotfisket i Södermanland var organiseradt som storfiske redan i början på 1300-talet. Fiskevattensägare vid en sjö sammanslöto sig till ett lag för att på detta sätt kunna åstadkomma en not, tillräckligt stor för fiskets framgångsrika bedrifvande, och erhålla tillräckligt med folk för arbetet med noten. Endast i händelse att någon eller några af vattenrättsägarna vägra deltaga, ha de öfriga rätt att i laget medtaga äfven utanför stående. Sistnämnda bestämmelse har tydligen till syfte att förebygga att