Det andra är, at Herrn innan sit aflidande wil giöra anstalt om betalningen för den lön som jag har at fordra för Siu Års tienst.
Caspar.
Jag beklagar högeligen den resolutionen som min Far-Bror nu fattat, at wilja skilja sig ifrån oss, hwaruti, som jag märcker, ej lärer kunna winnas någon ändring. Som nu min Far-Bror warit så god och Lofwat mig sin Doter til Hustru, och wi således blifwa hans närmaste arfwingar; så beder jag, at han innan sin död, wille lemna oss någon efterrättelse om sin egendom, på det wi måtte hafwa reda derpå, och ej något deraf komma i orätta händer.
H. Smulgråt.
Nå, jag tror at folcket är rasandes, och at de just sammansatt sig, til at dela min Egendom sins emellan. Nej, jag har nu betänckt mig, och förr än det skal skie, förr skal jag lefwa i bara Harmen mit för deras näsa? Och när jag rätt eftertäncker saken, så har jag likwäl några wakra Styfrar, som ej äro så goda, at skiljas wid, och at lämna i andras Händer. Hwad min Hustru den Tåfsan angår, så får hon föda sig sielf och betala sin skuld, på hwad sätt hon bäst kan, det giör mig lika mycket, bara jag kan hålla mina penningar som jag har tilsammans, och föröka dem, så mycket möjligit är.
Truls.
Och jag beklagar, at jag giort mig en fåfäng möda til at skaffa Reep för min Herre.
Ände.
