Ingri.
Hwad skal du giöra där?
Truls.
Hwad skal man wäl giöra på en Källare annat, än äta eller dricka.
Ingri.
Men har du då Penningar at kiöpa före?
Truls.
Hon är alt för curieuse, min lilla Mademoiselle: hwad går det henne an, om jag har penningar eller intet.
Ingri.
Förlåt, mig min Herre, at jag så näswist frågar. Men utan skiämt, wil du wänta, så skal jag skaffa dig något til bästa, då du kan för denne gången spara dina penningar.
Truls.
Huru sa du, jag hörde intet wäl?
Ingri.
Jag säjer, at om du wil wänta, så skal jag skaffa dig något til bästa, då du för denne gången kan spara dina penningar.
Truls.
Sj, det war en sak, som wäl är wärd, at höra twå gånger. Nu talar du beskiedeligt, som en förlofwad mö bör tala med sin Fästeman. Ja, på det sättet kunna wi åter blifwa wänner igen, och sådan kiärleks handel behagar mig fram för alla andra. Jo men, efter du ber mig så mycket, så kan jag wäl wänta ännu något. Ty du wet, at jag ingen ting kan neka en så kiär Wän, ock när du förer dig så wäl up, som du nu täncker giöra, så har jag ej så bråttom som i jåns.
Ingri.
Nå wäl an då, så går jag bort, at hämta dig något.
Truls.
Farwäl så länge min Ängel lilla. Men dröj intet länge borta; Ty jag längtar redan at få se dig här ingen: Men kom intet tom händt tilbakars.
