18
Truls.
Jo, jag skal säja dig. Gubben har förtrodt mig, at han wil giärna Giffta sig.
Ingri.
Nå så säjer jag: aldrig har iag hördt maken. Wil den gamla token Giffta sig.
Truls.
Ja men wil han så; dock som jag derhos förmärckt, så skier det intet af någon Gifftsiuka, utan bara för Girighet skul, efter han intet wil giffta sig; utan på sådant ställe, där han menar at kunna få mycket penningar. Nu har jag wäl lofwat at skaffan Hustru, men at skafda honom en sådan, som har penningar, det wore synd. Ty han har långt mer af det slaget förut, än han är wård och borde ha: och skadar det intet, om den gamble Narren här i blir bedragen. Altsammans kommer derpå an, hwarest jag må kunna finna någon, som kunde spela denne saken så wäl, som Gubben det förtienar. Han betäncker sig något. Tyst, jag kiänner ingen, som skulle wara skickligare dertil än du, ock om du wil, så skal du med tiden ej hafwa någon skada deraf.
Ingri.
Hwad faller dig nu in, och huru är din mening?
Truls.
Jag menar så, at du skal bli hans Hustru.
Ingri.
Jag tror du äst underlig, Truls; Huru kan det låta sig giöra, och huru skulle det då bli med det Gifftermålet, som wi lofwat hwarannan?
Truls.
Hå, hå! Det skal wäl ändå bli af, fast än det går något längre ut på tiden. Ty Gubben är nu 80. åhr gammal och kan altså ej lefwa länge. Imedlertid när du nu blir
