Sida:Håkan Smulgråt-1739.djvu/24

Den här sidan har korrekturlästs

24


Staden ikring, innan jag kunnat få wärla åt Herren ett Rundstycke i Nya half-Örar.

H. Smulgråt til Birger.

Hören I nu, min Bror, at det är sant, hwad jag säjer, och kunnen I altså sielf finna, at Edra beskyllningar emot mig, äro utan grund. Derföre beder jag, at I hädan, efter willen hålla inne med dem, och intet blanda Er mera i sådane saker, som Er intet angå.

Birger.

Det är wist, at de ej gå mig widare an, än för Er skull. Men det är likwäl swårt, at jag på hwad ställe jag kommer, skal höra mig Er Person förewitas. I beklagar Er deröfwer, at I altid måste träta med dem, som äro Edra närmaste anhörige; Men jag wil der emot fråga Er, hwad som är orsaken dertil annat, än I sielf. Min sahl. Swägerska sörgde sig ju til dödz öfwer Edert upförande mot henne. Er endaste Dotter Lisa, kunde ju ej längre uthärda uti Ert Hus, efter I förnekten henne alt hwad hon behöfde både at föda och kläda sig med, hwarföre jag måste taga henne til mig. Och hwad mig angår, som är Er Bror, så kan I ju ej heller tåla mig, för det jag i en god wälmening då och då söker at förmå Er til någon förnufftig ändring i Ert wäsende.

H. Smulgråt.

I giör Er en fåfäng möda. Ty jag är nu för gammal at tåla någons inseende och correctioner. Jag bryr mig intet om någon annan; utan låter hwar och en lefwa som honom behagar; så kunnen I också giöra min kiära Bror. Farwäl, jag har denne gången någre angelägnare ährender för mig, än at höra längre på Edra Lexor.

Birger.

Om I ej wil höra dem, och rätta Er dereffter, så är det så mycket wärre för Er; men jag har giort, hwad jag bordt giöra. Farwäl!