28
H. Smulgråt.
Och hwaraf du i många åhr skal kunna ha godt gagn.
Truls.
Jag talar ödmiukast. Men kiäre Herre, hwari skal då det Testamente bestå, om jag får lof at fråga.
H. Smulgråt.
Jo, det skal jag säja dig, efter du wil wetat. Det skal bestå i denna Råcken, som jag nu bär på min egen kropp.
Truls.
Giör därwid en bedröfwelig Mine och beskådar Råcken noga.
Skal då Testamentet bestå i denna Råcken?
H. Smulgråt.
Ja, tycker du at det ej är en hederlig skiänck. Sj bara på hwad det har warit för fint ock skiönt kläde i sin dar.
Truls.
Jo, jag tackar Herrn; men huru länge har Herrn haft denne Råcken?
H. Smulgråt.
Ej längre än 10. åhr, och är han under den tiden ej mer än 2. gånger wänder.
Truls.
Är det möjligt. Men om jag törs fråga: huru länge täncker Herrn ännu at bruka denne råcken?
H. Smulgråt.
Det war en underlig fråga. Så länge jag lefwer må du täncka; för du wet, at jag ej har någon annan. Och när jag en gång dör, då faller han dig först til, om du då skulle lefwa. Ty så är det beskaffat med Testamenten.
Truls.
Kan wäl wara, jag förstår mig intet på sådane saker.
