Truls.
Låssar ej bli honom warse:
Nå, skal jag då wara så olyckelig, at jag ej någorstädz skal kunna finna honom igen.
H. Smulgråt för sig sielf:
Ach! jag kommer rätt nu aldeles ifrån mig sielf. Kom wäss, at någon Tyf brutit sig in, och stulit ifrån mig min Kista, hwari jag giömt mina Banco, Sedlar och panter. Til Truls. Jag tror, du äst underlig; ser du mig intet?
Truls. Låssar ännu ej se honom.
Ach! du ärlige Hr. Håkan, hwem skulle wäl trodt, at sådan olycka skulle hända dig. Men om jag betäncker mig rätt: hwarföre skal jag då wara den första, som skal förkunnan den olyckan, som skiedt. Jag tror, jag låter en annan giörat. Dock jag har alt för stor kiärlek för honom, til at tiga stilla dermed. Jag måste söka up honom.
H. Smulgråt. Ropar darrandes:
Truls, Truls, Truls!
Truls.
Låssar ej höra; utan ropar på en gång med Håkan.
Herr Håkan, Herr Håkan, Herr Håkan! skal jag intet kunna finna dig igen, du ährlige Herre och Husbonde.
H. Smulgråt. Tar i Truls, ruskar honom:
Kiänner du mig intet igen Truls?
Truls.
Hwem är det som ruskar mig: Jag tror at jag af skiälmar ock mördare blir här öfwerfallen til på kiöpet, för det jag är trogen emot min Husbonde, och wil söka up honom; Men jag skal wisa, at jag är Karl til at förswara mig, på min Husbondes wägnar. Han tar Håkan i armen, och gifwer några slängar med sin färla.
