Sida:Håkan Smulgråt-1739.djvu/41

Den här sidan har korrekturlästs
41

altid skal wara olycklig, har nyss så wäl warit deran för Tyfwar, at jag ej så brått lärer kunna glömmat, och wet jag, snart sagt, ey mer hwem jag skal tro. Men säj mig nu, hwad är det för en elak tidning, som Bror nu har at berätta mig?

Birger.

Det består deruti at Er Dotter är siuk.

H. Smulgråt.

Är hon siuk?

Birger.

Ja hon är wäl ej sängliggande: Men så har hon i några dagar klagat sig, at hafwa ondt, hwilcket ock synes på henne. Ty hon ser nu helt bleker och förstälder ut.

Maja. Afsides.

Ja jag wet wäl hwad som fattas min Jungfru. Ingri har förtrodt mig det. Det blir wäl godt igen.

H. Smulgråt.

Ja så, är det intet wärre än så. Afsides: Jag blef så illa wid, jag tänckte i förstone at en Tyf hade åter igen stulit något ifrån mig, som i jåns. Men hwad min Doter angår, så kan det ändteligen wara lika mycket, och skulle det ej gå mig så särdeles til sinnes, om hon än skulle dö. Ty så wore jag så lycklig, at jag slapp en, som önskar lifwet af mig för arfs skuld.

Birger.

Men säj mig, min Bror, hwad skola wi dermed begynna. Man måste wäl rådfråga någon Doctor, innan siukdomen tager öfwerhand?

H. Smulgråt.

Åh! Lappri i Doctorer. Läs man Molliers Comœdier, så får I sj, hwad de är för Stympare. Dessutan plä de Herrarna också wara mycket dyrlejde.

Birger.
F