46
höra något, som wore godt. Hwad är det, som du har at säja.
Truls.
Jo, det är en sak, som jag wet rät mycket lärer fägna Herrn. Ha, ha, ha, ha.
H. Smulgråt.
Du skrattar Truls, ock jag får ändå intet weta mer.
Truls.
Ja Herre, skratta med så skolen I få wetat.
HÅKAN och TRULS skratta ock håppa bägge tilsamman.
Truls.
Sj, detta kläder både Er ock mig Herre, bättre, än gråta, som i jåns för Nattmössan.
H. Smulgråt.
Men min käre Truls, säg mig, hwarföre äre wi nu så lustige?
Truls.
Jo, derföre Herre. Ha, ha, ha, ha.
H. Smulgråt.
Skrattar med: Ha, ha, ha, ha.
Truls.
Jo, derföre Herre, at jag fådt Er Nattmössa igen.
H. Smulgråt.
Nå, har du fådt min Nattmössa igen, det war mig hiertelig kiärt, ock har friat mig ifrån mången sömlös ock orolig natt. Men hwar fick du henne igen?
Truls.
Jo Herre, jag kom til all lycka, at få se henne, hwar hon hängde på en lång stång utan för Er hus-dör. Jag tror at Tyfwen, som stulit henne, lärer hafwa redan ångrat sig när han nogare fådt beskådat henne, och at han för den orsaken skull warit glad, at slippa henne igen, efter han ei funnit henne wara wärd at stiälas.
H. Smulgråt.
Det kan wara mig lika mycket, huru mycket tyfwen
