har wärderas henne före. Men jag är glad, at jag fådt henne igen: jag måste gå ut, ock se åt, om det är den samma. Går bort, och wid utgåendet säger han: Ach! du kiära Nattmössa, huru skal jag icke fägna mig där öfwer, at åter få se dig igen.
Birger.
Men at säja dig sanningen, Truls, så tycker mig, at du giör min Bror, som är din husbonde, til en mycket större narr, än du sielfwer äst. Det förtryter mig så mycket mer, som han har nog galenskaper i hufwudet förut, utan at han behöfwer bli retad af någon annan til flere.
Truls.
Nu kommer Herrn tämmeligen tårt fram med sin sanning, då han säger mig mit up i synen, at jag är en narr. Det kan så wara. Jag wil ej säga mycket deremot. Ty jag tycker, at det är en heder för mig, när jag har Herns Bror til Camerat. Dock är denne åtskilnad oss emellan, at jag ej oftare giör mig til narr, än jag kan förtiena pengar derigenom, dem jag rätt wäl behöfwer: men han är en narr, utan at ha annat deraf, än Folcks åtlöje.
Birger.
Du har wäl deri så wida rätt: men derföre behöfwer du ej styrcka’n i hans galenskaper. Går bort.
5. Inträdet.
MAJA. INGRI. TRULS.
TRULS och MAJA bli i förstone INGRI ej warse.
MAJA.
DEt är mig kiärt, at han nu gick sin wäg, och at jag en gång får se ock tala med dig allena, som jag nu på någre dar ej har haft tilfälle at giöra.
