56
2. Inträdet.
HÅKAN och TRULS.
Samt 7. eller 8. Stycken som Trul-Karlar förklädde.
Truls.
JAg har nu efter Herns befalning, sökt up den kloka Mannen, som jag sist talte om. Han är nu här, ock om Herrn så behagar, så skal jag låta honom komma in.
H. Smulgråt.
Ja, det är wäl, lät honom man komma in. Men min kiäre Truls du måste wara här inne hos mig, ty jag må ej giärna wara allena med denne Mannen.
Truls.
Åh! lappri, han är ej så farlig, som Herren kanskie föreställer sig. Och dessutan wet jag, at han wid sådane tilfällen ej tål, at någon annan är tilstädes, än den han har at giöra med.
H. Smulgråt.
Nu, lät så wara då; Men blif åtminstone intet längre borta ifrån mig, än at jag kan ropa dig, i fall så skulle behöfwas.
Truls.
Nej, nej Herre, jag skal wara Herren när nog. Går ut:
H. Smulgråt.
Nå jag får nu höra, hwad denne kloka Mannen lärer säja mig angående detta Giftermålet. Jag skal tro honom, alt som han är beskiedlig til. Och på den Händelsen at jag honom sådan finner, skal jag besluta, at taga denna Hustrun, om han råder mig dertil, och kan försäkra mig, at jag derigenom får så många Penningar, som Truls sagt. Det skadar intet at wara försicktig i werlden, så mycket man kan.
