70
skaffar mig snart slut häruti, så lofwar jag dig, at icke allenast Testamentet skal bli beståendes, utan jag torde också när det engång faller mig in, täncka på din innestående Lön.
Truls. För sig sielf:
Ja jag tror wäl, den saken lärer wäl aldrig komma längre än i tanckarne. Til H. Smulgråt. Ja, ja, det kan alt wara godt och wäl, som Herrn nu har sagt: men med alt det, kan jag ej påtaga mig, den Sysslan, som Herrn begiär, så framt han ej ännu lofwar mig en ting?
H. Smulgråt.
Hwad är det då för en ting?
Truls.
Jo Herrn skal lofwa mig, at, i fall Herrn på något sätt skulle bli missnögd, med detta Giftermålet, sedan det är förbj, han då ej skal giöra mig det ringaste tiltal derföre, så at jag blir så fri för alt answar, som hade jag aldrig wetat af den saken
H. Smulgråt.
Ja det lofwar jag dig.
Truls.
Gif mig handen derpå.
H. Smulgråt.
Ja hwarför intet. (De taga hwarannan i Hand.)
Truls.
Nå wäl, en ärlig Karl håller sina ord. Nu skal saken snart blifwa bestält. Herrn behagar allenast gå ut, och kläda på sig, de Kläder, som jag, efter wårt förra aftal, lånt hos Kläd-Månglerskan, och hwilcka jag lagt tilreds i Herrens Cammare. Imedlertid skal jag laga så, at Bruden kommer hit, så at Herrn kan träffa Henne på detta stället.
