80
H. SMULGRÅT kommer med de länta kläderne och en stor gammal Peruque: men i det samma han kommer in, stapplar han med Foten och faller, så at både Hatt ock Peruque falla af honom. Han ligger och gier sig som han hade stött sig mycket illa, då Trulls springer til, at hielpa honom upp, men giör det intet bättre, än at han låter honom falla åtskillige gångor på nytt igen, äntel. kommer han upp, då Truls sätter på honom först Hatten och sedan Peruquen derpå, men sen rättar han det igen, til Truls utan at se Ingri.
Det war et farligt fall för mig.
Truls.
Jag beklagar det Herre. Kanskie jag skal springa på Apothequet, och skaffa Herren något at smörja sig med där han stött sig?
H. Smulgråt.
Ja du kan så giöra: men war snar igen.
Truls.
Herren behagade gifwa mig penningar der til.
H. Smulgråt.
Ja så. Nej lät man bli, det går wäl öfwer igen. Men hwar är nu den Person; som du sagt skulle möta mig här?
Truls.
Jo Herre sj där, hwar hon är.
H. SMULGRÅT tar af sig hatten och båckar sig för Ingri ock sen han hostat några gånger säjer han til henne.
Min dygd ädla Dame äfwen som det stora werldenes Lius, Sohlen - - - -
Här kommer han ifrån sig, ser til bakars på Truls, och gier honom teckn, at han skal utur papperet hielpa honom til rätta igen, som han för honom sagt.
Truls kiänner i det samma hos sig i Byrsäckarna på ömse sidor och letar efter papperet, men finner det intet. Säjer sedan Håkan i öronen:
Herre jag har glömt papperet der ute, wänta, wänta litet jag skal springa derefter och wara här straxt igen. går ut.
H. Smulgråt.
Hå, den lymmelen, jag sade honom i jåns at han skulle hafwa det papperet til hands.
Imedlertid står han med hatten i handen och ser på Ingri utan at säja något.
