86
H. Smulgråt kommer tilbakars.
Nu har jag fölgt Henne in i min Cammare.
Truls.
Wäl Herre, men sj där hwar min gamla goda Wän, den ärliga Hustru Carin kommer. Til H. Smulgråt. Det är den Hustrun som Herrn länt Kläderna af.
H. Smnlgråt.
Men är det icke alt för swårt, at man aldrig kan wara fri från folcks öfwerlopp. Hwad wil hon då?
Hustru Carin.
Jag wil intet annat Herre, än begiära de Kläderne igen, som Truls lånt af mig och som jag ser, at Herran nu har på sig, sedan at jag får den Plåten, som mig är lofwat derföre at Herrn dem brukat.
H. Smulgråt.
Drag ända tilpåckers med din Plåt, Kiäring. Kanskie det är så godt efter Plåtar. Altid utgiffter, altid utgiffter, på hwad sida man wänder sig. Truls befalte icke jag dig, at låna en Plåt til denna Hustrun?
Truls.
Ja Herre, jag har så giort. Jag kunde ej få låna denna Plåtan hos någon annan, än Herns Bror, Herr Birger, och har jag satt Plåten bakom dören i Herrens Camare.
H. Smulgråt.
Wäl. Til Hustru Carin. Jag skal nu straxt gå ut och klä af mig Kläderne, så kan I få dem igen.
Truls.
Får jag då gifwa henne den Plåten.
H. Smulgråt.
Nej, det skal du låta blifwa. Ty den Plåten behöfwer jag wäl ändå. Til Hustru CARIN. Kiära Mor: När I fram bättre går något här förbj, så kan I höra åt, då jag kanskie kunde låta Er få en Plåt, men nu har jag ej råd dertil.
