90
Birger.
Nå, nå, min Bror, lät man tala med Er; säg mig, för hwad orsak skul I ej wiljen samtycka dertil?
H. Smulgråt.
Det kan wara Er lika mycket. Men jag har stora skäl, hwarför jag intet wil: - - -
Birger.
Men säj mig, hwad kunna de wara för skäl
H. Smulgråt.
Efter I änteligen wil weta dem, så skal jag säja Er, at jag nu ej har penningar hwarcken til at betala min Doters möderne med, ej heller hwad til Hemgift och Bröllop fordras, med mera.
Birger.
Men, min Bror, det är ju sådane saker, som ändå en gång skulle betalas ut, och om I än skullen afslå min Sons begiäran; så kommer wäl ändå någon annan, som wil hafwa Er Dotter: och då ären I uti samma omständighet, som nu, och får kan ske lof, at gifwa ut åt en främmande hwad som nu kan bibehållas innom släckten.
H. Smulgråt.
När jag ej har penningarne mera i mine händer, så är det mig lika mycket, om de äro innom eller utom släckten. Ty jag har sedan lika mycket got af dem. Med et ord sagt, min k. Bror, jag gifwer aldeles intet mit samtycke til detta Giftermålet, och kan min Doter wäl blifwa ogifft.
Birger.
Men om Bror då skulle slippa at betala ut hennes möderne, och at giöra någon omkostnad, hwarcken til Bröllop eller eljest, hwad skulle han då säja om den sakan?
Håkan afsides.
Det kunde wäl änteligen låta höra sig. Ty jag wet ändå säkert, at jag nu mera, för mins Hustrus skul, öfwer-
