6
som en vecka förut fört henne till samma strand, från hvilken han nu skulle aflägsna henne.
Icke utan vemod hörde hon: — »Främmande från bord!» — och länge hvilade hennes öga på den allt mera försvinnande staden. — Men hvarför se på honom? För mig är han ju tom; jag för ju alla med mig! — tänkte hon och vände sig mot de kära, som nu alla omgåfvo henne.
Vännerna, hvilka så ofta farit denna väg, gjorde nu reda för alla ställen ångbåten passerade, och bifogade ofta små, ganska trefliga berättelser om deras öden och märkvärdigheter. I Stockholm tillbragtes blott en dag, nästan alldeles upptagen af upphandlingar, och midsommarafton anlände våra resande till prostgården, hvilken i sin fulla sommarskrud helsade dem det skönaste välkommen. Löfskogen susade grön, uppfyld af otaliga sångare, ängarne logo tjusande i sin balsamiska skiftning, och kring det hvita huset, den nykrattade gården doftade de svällande törnrosorna. Vid porten mötte dem alla de hemmavarande med glada ansigten och hjertliga välkommen, och hunden, som genom hela allén skällande hoppat kring vagnen, delade nu på trappan ut sina välmenande, ehuru häftiga smekningar. Rummen voro rena och blomsterfylda, och allt stode väl till med både folk och fä, försäkrade Lisa, husets gamla trotjenarinna.
O, hvad det är ljuft, ja lycksaligt att återkomma till ett sådant hem! Sylvéns kände det, när de nu omfamnade hvar andra och liksom firade en hemkomstfest.
Nu stod ej Gustaf, som för ett år sedan, då han först inträdde i detta hus, ensam och tankfull stödjande sig mot en fönsterbåge; nu var han, hvad Axel då förespått honom, älskad och hemmastadd.
Prostinnans känslor voro de första, som öfvergingo i tankar och hushållsbestyr. Qvinnan, i synnerhet husmodern, eger alltid något gemensamt med Martha, och väl att så är; ty om älskaren endast fordrar känslor och
