10
ur hågen. En sådan ä' ju inte en gång torr bakom öronen, och innan han kan försörja henne kan hon bli bå' gammal och grå. Än kan allt förändras, så mycket såg jag på'n; men dröj inte, utan smid medan jernet ä' varmt. Kära du, när friade han? Låt mej veta det vid tillfälle? Jag försäkrar, att han gör om'et igen, bara det nappar på kroken. Charlotte mår bra och syr småkläder, och mormor stickar vaggtäcke. Nå, kära Hedda, att din gosse ä så stor, att han nu ä' magister, och det med sådan heder ändå! Jag mins honom ofödd, och jag mins när jag sydde hans kristningsmössa, fast du inte gillade den; men det va' det samma det, han ha' alltid varit min guldgosse.
Helsa honom så hjertligt, att han inte får glömma moster Lovisa, fast han fått kransen.
Kära du, jag lägger ännu en gång ditt barns väl på ditt hjerta! Herre Gud, hvad det skulle vara roligt att vara moster åt borgmästarinnan i sta'n! Jag är så rädd, att Charlotte ska' få nys om det här, ty ho' vill'et inte; men ho ha' inte lefvat så länge som jag. Helsa din man och barn från din syster
P. S. Hörs då ingenting å på Lundafors, och ä' det
sant, att Axel skall gå genom hela Sveriges rike. Det
tycker ja' han ä' för god till. Tänk, om de tog'en för en
gesäll eller landstrykare! Aldrig hörde man talas om ett
sådant upptåg i min ungdom. Här har du en proflapp på
det, som Charlotte väfde till öfverdrag i förmaket. Det ä'
alldeles som ett siden. Skicka mej den der nya
beskrifningen på att inlägga gurkor, och säg mej om du såg
professor W—t i Upsala. Herre Gud, det var min förste
vän här i tiden; å om inte han öfvergifvit mej, så ha ja'
aldrig tagit' sali Wendler. Jag har inte sett'en sen han
va' student.»
— Lovisa menar henne väl, menar henne bättre än hennes egen far, — sade Hedda, sedan hon genomläst
