141
vetesdroppar i din själ! De skola åtminstone en gång göra det, om du icke fattar det medel, som räckes dig, att genom upprigtigt erkännande förvandla dem till renande droppar. Jag fordrar icke, att du återvänder till ditt fädernesland, der ditt namn redan är brännmärkt med vanära; ty Gustaf, ehuru ännu icke af den bokstafliga lagen frikänd, står dock ren för hvarje ädel menniska liksom för Gud. Nej, jag fordrar icke detta; men jag fordrar, att du skall afgifva en skriftlig bekännelse, som öppnar Gustafs fängelse. Sedan må du resa till nya verlden, med heliga beslut att der skapa dig ett nytt hjerta!
Häftiga blixtar hade under detta Axels tal genomkorsat Brenners ansigte; slutligen spred sig deröfver ett sataniskt hånlöje. En hemsk tystnad inträdde. Axel nedsjönk åter på stolen, i en bäfvande väntan på Brenners svar och med blicken oafvändt fäst på honom. Slutligen utbrast han i ett högt, skärande skratt, hvilket ljöd i Axels öra som slipandet af en bödelsyxa.
— Och detta var ändamålet med ditt besök? — började Brenner med ett djefvulskt leende. — Tror du, att du, likt munkarne i biktstolen, lyckas upplysa mitt samvete för att der inpregla hvarje form, som kan vara tjenlig för dina ändamåls vinnande? Nej, då känner du icke rätt Rolf Brenner! Du må tacka mitt lugn att så länge hafva afhört ditt kränkande tal, att så länge med tålamod sett dig till den grad missbruka den hjertlighet, den glömska af din så kallade väns nedriga, lögnaktiga beskyllningar, med hvilken jag helsade dig välkommen! Fängelsets portar äro för säkert tillbommade, att du skulle kunna öppna dem! ty lagen fordrar bevis och nöjer sig ej med prat, och du skall aldrig kunna bevisa, att någon anman än Werther kunde vara egare till de instrument, som befunnos inom hans så väl tillåsta byrå, dock, — fortfor han med låtsad förändring, — jag förlåter dig; ty du är förledd genom osanna berättelser, genom din vänskap för
