158
förbi; och när jag gjorde mig ärende för att få se henne, huru hon då sprang in liksom hon lekt kurragömma. Men så reser han ifrån henne, och då springer hon omkring som en galning, och skäms icke att liksom kasta sig i armarne på en hederlig mans hustru! Henne ber hon än om det ena, än om det andra, och så till slut skäms hon icke att vilja påbörda henne ungen! Ja, då går skammen på torra landet. Men det säger jag dig, Lotta, vore jag din man, så satte jag p för allt i hop. Jag lät icke min hustru vaka ut sig, gråta ut sig hos en sådan der, och icke heller lät jag henne bland mina små oskyldiga barn föra in en sådan der svartögd skamfläck, som skall göra lika mycken förargelse som Sem gjorde i hemmet; ty utaf satans ägg bli satans ungar.
— Här är bud från mamsell, och ber att frun skall vara så god och strax komma till henne — sade fru Wendlers piga till Charlotte.
— Är hon sämre? — frågade Charlotte och uppreste sig häftigt.
— Ja, det lär hon vara.
— Du måtte väl, i Herrans namn, icke gå förr än du fått dricka kaffe?
— Söta mamma! — bad Charlotte och påsatte hatten.
— Ja, jag tror, att hon tar döden på både dig och mig. Först vakar du hela natten; så, när din mor har bjudit främmande, så går du dit och hör på hennes prat, och ser på hennes svarta ögon. Tänk, om Gud straffade dig med ett svartögdt barn, då vet jag icke hvad jag gjorde!
— Huru kan mamma tala så om en olycklig, en döende, som är öfvergifven af bela verlden? — utbrast Charlotte med bevekande ömhet. — Jag tackar så innerligt Gud, att han utsett mig att gifva hennes sista stunder någon tröst och lindring. Ack, mamma, de välsignelser, hon medtager till himlen, skola ej gå förlorade för mina barn; och hvad jag kan göra för den fader- och
