Den här sidan har korrekturlästs
199
åter: — Ja, jag vill resa, jag vill se henne, innan ännu myrtenkransen ohelgat hennes lockar, innan de aftvungit henne ett menediskt ja, innan … — han tystnade åter, eller den smärtande tanken uttalade sig i en djup suck.
Doktorn varnade honom nu för den starka spänningen af hans känslor.
— Ack, frukta nu mera icke för mig! — afbröt han honom med säker röst. — Nu skall jag lefva; ty jag känner, att själen är lösgjord ur liknöjdhetens dvala. Ni skall hädanefter kalla mig en tacksam patient, och snarare, än ni tror, skall jag, med minnet af hvad ni gjort för mig, återvända till fädernesland och vänner, för att bland dem välsigna alla, hvilka här gåfvo mig kärlek och vård.
