239
för de äro tacksammare än om de finge några riksdaler mera efter dig en gång?
Prosten menade visserligen, att det vore i högre fröjder, som han önskade bereda och njuta sina barns sällhet; men hans hustru hade dock, oaktadt sin barnslighet, i fadershjertat anslagit en ömtålig sträng.
En tid derefter öfvertalade hon honom att fara på en auktion i grannskapet, der hon tyckte, att han borde vara, för att köpa den nya sädesrensare, som hon hört omtalas i lysningen.
— Hvad Hedda dock är omtänksam, som midt i sin glädje, sina bestyr ändå tänker på allt! — tänkte prosten; och så öfvertalade han henne att göra honom sällskap.
— Nå men se hvad här är mycket saker! Jag trodde icke, att möblerna skulle vara i så godt stånd, — sade prostinnan, som med sin man gick omkring i rummen för att betrakta de ordnade auktionssakerna; och sedan hon nu genomgått allt, kom hon slutligen, liksom af en händelse, till resans och talets mål — en vacker mahognychiffonier.
— Nå, hvad den är präktig och likadan som den Axel tyckte så mycket om hos Landers. Är han icke vacker och i godt stånd, Sylvén lilla?
— Jo, men du måtte väl icke tänka, att Axel skall hafva en mahognychiffonier?
— Nej, käre, gode du, visst icke för att det är en mahognychiffonier! men om den icke blefve dyrare än en simpel — men endast i det fallet — vore det ju synd att låta honom gå ifrån sig.
Chiffonieren uppropades. Prostinnan, stående bakom prostens rygg, började sakta klappa hans svarta rock, och vid prestens första bud öfverfölls han af de häftigaste smekningar, dock allt på ryggen.
— Nu går jag ej längre! — sade prosten och tystnade.
