240
Skall du låta tysta dig af en pojke, som sitter i skuld för första uniformen? — hviskade hans hustru.
Prosten ropade; det slogs, och prostinnan jublade i sitt hjerta.
Ekbyrån kom in i gästkammaren, chiffonieren i hans ställe; och när nu Axels rum, alldeles i ordning visades för prosten, och hans hustru omfamnade honom under hjertliga tacksägelser för hans godhet att bereda deras Axel så mycken glädje och trefnad, då försvann ur prostens hjerta den sista känslan af ånger öfver inropet af chiffonieren, hvilket han ofta inom sig kallat barnslighet och svaghet.
Breda hålsömslakan hade redan i flera dagar legat utbredda på Axels säng, och friska blommor hvarje dag blifvit i den nya Vasen ombytta af Maria.
Hvarje afton, sedan prostinnan slutat dagens bestyr, — och de äro ej små i oktober månad för en matmor sådan som Hedda, — smög hon sig in i kakelugnsvrån i salen, der hon äfven kunde se allén, och der framtog hon ur en liten bordslåda en mycket begagnad kortlek; och medan prosten lade sin nordstjerna, Maria och Gustaf hviskade i andra ändan af rummet och Rosa lekte med katten eller dockor, lade hon ut sina fyra rader med nio kort i hvarje rad, och om då hjerterkung genom räkningar och omräkningar träffade in på klöfveress, som betyder huset, då log prostinnan, och lockarne strökos ur pannan, till tecken af dess inre klarhet.
— Jag längtar mycket efter Lemners återkomst, för att få höra talas om min gamla Anna och den kära hembygden, — sade Gustaf till Maria, — och att få helsningar från vårt kära Ekdala — tillade han och såg ömt in i Marias öga.
— Gud, Gustaf, kan du förlåta mig, jag har ju glömt att lemna dig brefvet från Anna, som hitkom för en fjorton dagar sedan! — utropade Maria och såg helt för-
