42
Femte kapitlet.
Emellertid hade vårt lilla förminskade sällskap fortsatt resan, icke i brådskande fart för att hinna ett bestämdt mål, utan för att bese och njuta allt det vackra, som mötte dem, äfven om de icke utan omvägar kunde upphinna det.
De hade besett det häfdatecknade Stegeborg med sina ruiner, sina gamla lunder och många af de oändligt täcka, ehuru ej så märkvärdiga ställen, som ligga i denna härliga trakt. De voro nu inkomna i Tjusts härad, och den något lugnade Maria hade icke utan häftig hjertklappning hört skjutsbonden, på sitt provinsialspråk, meddela denna underrättelse.
— Ack, om nu Axel varit med, — sade Maria, — så hade jag fått veta hvar Ekdala ligger, hade kanske fått se Gustafs mor och hem; nu måste jag fara förbi, utan att en gång veta hvarest de finnas.
Det var fjerde dagen sedan de skilts från Axel. Luften var mild och frisk, renad och afsvalad genom det åskregn, som föregående natten uppfriskat jorden. Brukspatronen satt mer än vanligt belåten tillbakalutad i sitt vagnshörn, med oupphörliga loftal öfver de damfria vägarne och den sköna svalkan. De hade hela dagen pas-
