Första kapitlet.
De åtta dagarne, bestämda för prostens vistande i Upsala, hade hastigt och angenämt förflutit. Allt, som kunde beses i och omkring Upsala, var besedt, och utfärderna hade till och med sträckt sig till Löfsta bruk och Dannemora grufvor. Maria hade sett och njutit allt detta i sällskap med de käraste hon egde, och säg då, att Maria icke varit lycklig?
Prostinnans lynne hade väl genom åsynen af borgmästaren, hans artighet på balen, och hans förtrolighet under de stunder, han dagen derpå tillbringat hos dem, kommit till baka i den gamla takten, och många pikar och häftiga ord utdelades åt Maria i enrum; men förströelsernas mångfald hade afhållit hvarje häftigt utbrott, och hon syntes för det mesta glad ända till ytterlighet.
Dagen efter promotionen hade Alma med sina föräldrar lemnat Upsala, icke utan djup saknad, men dock lugnad genom den tanken att inom fjorton dagar återse sina vänner i hembygden, och nu voro äfven Sylvéns färdiga att öfvergifva Upsala. Ännu en blomma från den vänliga löfsalen, ett genomskådande af de små, kära rummen, en vördnadsfull blick på det höga templet, och Maria stod åter färdig att gå om bord på samma ångbåt,
