Sida:Högadals prostgård del I 1884.djvu/179

Den här sidan har korrekturlästs

175

fortsatte dessa hjertats outtömliga ämnen, medan den klara aftonrodnaden vänligt inströmmade på Marias nu åter friska blommor, från hvars doftande lunder den lilla kanariefogeln qvittrade en afskedssång till de sista solstrålarne. Allt andades frid och harmoni, och denna ljufva försoningsfest inflätades som en oförgänglig blomma i vännernas minneskrans.